Lite kluven och ganska tillfredsställd.

Jag har jobbat en hel del på sista tiden och har en hel del arbete kvar innan jag går hem om lite mer än en vecka. Nu när jag har jobbat mycket ett tag har jobbet på något vänster slutat sno min energi som det gjorde de första dagarna och istället börjat mata mig med ny, färsk energi. Det tar på krafterna men istället för att vara helt slutkörd när jag kommer hem känns det snarare som efter ett träningspass ungefär. Man är tillfredsställd. Avslappnad och lite mör men är ändå piggare i kroppen och mer allert nästa morgon när man vaknar än om man hade tillbringat hela föregående dag i soffan = man blir lite piggare för varje dag som går. Och eftersom man är hemma så lite så är man tvungen att ta tag i allt på en gång och inte låta saker ligga och gro. Det är en grymt skön känsla att få sig en sån spark i röven ibland. Fast jag är fortfarande helt yr i bollen...

Nu när jag har kommit in i rytmen med att jobba heltid (och mer ändå) så känns det lite bitterljuvt att gå hem. Hade resten av mitt liv varit i balans så hade jag njutit i fulla drag av att jobba just nu. Synd att timingen blev så taskig...

Körde en kort runda på Maggan med Orvar när jag kom hem från jobbet. Det är helt sjukt vad hans kondis och uthållighet förbättras snabbt! Varför kan det inte gå lika fort för mig? Det är uppenbart att mina 'cykelmuskler' har legat helt oanvända i en massa år och de gör sig väldigt påminda nu för tiden. De kanske är rädda för att jag ska glömma bort att de finns och sluta använda dem om jag inte känner att de finns? Jag har i alla fall utökat mina balansskills anmärkningsvärt den här våren. Nu kan jag kanske snart cykla ner för trottoarkanterna utan att stanna och kliva av cykeln? Jag kan i alla fall svänga nu :) Orvar älskar att jag har lärt mig cykla.

Nu ska jag gå och sova för jag börjar klockan sju i morgon och kör ett till tiotimmarspass. 

(Lycka till på 12timmars spinningen i morgon Åsa! Hoppas att kroppen leker och att hjärnan inte spårar ur.)

Som en yr höna...

Just nu är det lite för mycket som pågår i mitt liv på en och samma gång. Jag vill bara kunna ta tag i allt och komma ikapp igen men de senaste veckorna har jag varit tvungen att lägga allt utom jobb och det nödvändigaste (typ toabesök, utfodring av mig själv och familjen, akut städning, rastning/motionering av Orvar och en dusch med jämna mellanrum) på hyllan.

Jag har varit helt borta idag. Min hjärna har inte befunnit sig på samma ställe som kroppen i mer än kanske tio minuter - på hela dagen. Min chef slutade till och med lyssna på vad jag sa när hon insåg att jag har gick och pratade med mig själv bara för att ha någon som helst uppfattning av vad jag höll på med.

Jag är stressad, förvirrad och hela tiden någon helt annan stans än jag egentligen vill vara.

OCH så vill jag träffa min man! Jag är sjukligt trött på BILFAN!

Men nu har jag bara tre dagar kvar innan jag är ledig i två dagar. Sen jobbar jag i två dagar och SEN går jag hem och tar tag i mitt liv = mammaledig och semester i tre månader.

Jag ska börja med en massa kvallitétstid med min familj och mormor och morfar.

Sen ska jag beta av resten av mina nära och kära.

Men först ska jag duscha och sova så jag orkar jobba i morgon.

Cykeltur med Odjuren

Nu är kvalitén på bilderna inte den bästa... Min mobilkamera är inte speciellt bra i farten men de får duga ändå. 

Caro skötte sig väldigt bra bredvid cykeln. Han fick bara några vändor på cykelbanan och ett halvt varv runt lasarettet för vi måste vara rädda om den lilla ynglingen. Men all klumpighet försvann när han fick öka lite på stegen och han blev sjukt snygg när han fick sträcka ut. 

Orvar sköter sig alltid bra bredvid cykeln nu för tiden. Han blir sjukt glad när han inser att vi ska ut och sträcka på benen och vi brukar få lov att börja med en kort lyckogalopp bara för att få utlopp för den värsta lyckan innan vi kan köra igång på allvar. Men sen går han in i 'workingmode' och går på som en robot hur långt som helst. Jag får se till att han inte ångar på för långt och länge för än så länge är han inte riktigt så vältränad. Vi brukar bryta efter en mil ungefär. Än så länge...

Maggan

Det är är Maggan, gott folk. Min och Orvars nya vapendragare.

Jag har fått henne som en tidig födelsedagspressent och är helnöjd. TACK ALLA!

Min kära man var och hämtade henne igår kväll. Jag har haft tur och lyckats sätta klorna i världens underbaraste karl. Jag kom på att jag nog behöver en cykel och han trollar fram en redan samma dag. Det ni!

Premiärkörde henne till jobbet i morse, det tog sex minuter istället för tjugo som det brukar ta att gå. Mycket bra!

Så snart ska jag och Madde ut och cykla med hundarna. Det ska bli sjukt kul att faktiskt kunna cykla tillsammans istället för att turas om att låna Idas cykel. Fast vi kan inte cykla på riktigt tillsammans riktigt än. Caro måste bli lite äldre först. Idag ska vi bara vänja honom vid tanken och börja förbereda honom så smått så att han tar det med ro när det börjar bli dags för riktiga vändor sen. 

Och så är det spikat och klart nu, den nionde April går jag hem på föräldrarledighet i ungefär två månader, fram tills min semester börjar och så har jag semester i en månad så ungefär tre månaders ledighet väntar mig snart. Det ska bli skönt. Då ska jag se till att hinna med allt och alla som jag har försummat den senaste tiden och se till att komma tillbaka till jobbet med ny ork, nytt focus och en massa ny pepp. 

Jag längtar hem

För mig är hem där mitt hjärta finns och idag känns det som om det är utspritt över hela världen... Oslo, Stockholm, Borlänge, Östersund, Skinnsberg, Hudiksvall, Kungsör. Jag längtar hem, till överallt där alla jag älskar befinner sig... 

Men mest av allt saknar jag Långenäs. Min pappa. Carina. Amanda och Ängla. Felix, Simon och Rasmus. Bella, Ali, Mimmi och Shirin. Sara, Johan och Isak. Marianne. Evert och Louise. Jag saknar dem så att det gör ont i magen. Jag vill känna dom på riktigt, krama dem och aldrig släppa taget. Känna lukten av pappas skinnjacka. Känna lukten av hemma.

Jag önskar att någon gång i mitt liv, bara en enda gång, kunna ha alla jag älskar samlade på en enda plats samtidigt. Det är en önskan som ligger någonstans strax under fred på jorden och mat, vatten och sjukvård till alla på min tio-i-topp önskelista. Min högsta egoönskan.
Om jag och Nicklas gifter oss ska jag se till att vi planerar bröllopet lååååångt i förväg och be till högre makter att ALLA kan komma.

Jag älskar er! Och jag saknar er så mycket!

Nu tycker jag igen!

Nu är nästan alla gator och vägar sopade, även cykelbanor och småvägar börjar bli vårfina. Det är uppenbarligen fler än jag och Åsa som har jobbar hårt i helgen. (Åsa har jobbat jättehårt, jag har gjort mitt bästa och har en bra bit kvar innan jag kommer upp i hennes nivå). Det är något jag skulle kunna jubla högt över. Nu kommer vi att dra in betydligt mindre skit, både hemma och på jobbet vilket gör städningen lättare och det är bra för den tiden kan vi använda till bättre saker.

Fria Tassar

Men det allra bästa är att Orvars tassar inte kommer att åka på så mycket stryk längre. Nu kan de få återhämta sig från salt och grus i massor med månader innan det drar igång igen. Saltet torkar ut hans tassar något fruktansvärt och gruset har inte varit underbart att cykla eller gå längre sträckor på. Jag sköljer naturligtvis av dem dagligen men det hjälper inte helt. Jag har testat alla möjliga modeller av "sockar/skor" men de sitter aldrig bra. Endera glider de av eller så skaver han hål i dem efter bara ett par promenader. Dessutom smörjer jag till dödagar, det hjälper lite men inte helt. (Måste komma ihåg att köpa ny salva idag.) Om någon har tips eller idéer på hur jag kan skydda hans tassar så mottages de tacksamt. Men nu har de i alla fall en tid av vila och återhämtning att se fram emot.

Även små uppgifter i vardagen kan
vara guld värda för en hund. Kolla in
vad stolt Orvar var när han hade
lyckats hämta parlinan som drev iväg
när vi var ute och dök.

Har suttit och läst runt på lite olika hundbloggar och har snubblat över en hel del åsikter om att brukshundar måste få jobba ordentligt med både hjärnan och kroppen. Jag vet, jag håller med fullständigt! MEN jag förstår inte att folk hakar upp sig på att just bruksraserna måste få jobba. Visst, de är avlade till att arbeta och har oftast större behov än de så kallade sällskapshundarna. Men ALLA hundar behöver faktiskt få jobba med både hjärnan och kroppen. ALLA hundar behöver få göra av med överskottsenergi, ställas inför utmaningar (mentala och fysiska) och få chansen att lösa uppgifter och fortsätta utvecklas. ALLA hundar är i grund och botten designade för ett mer eller mindre aktivt liv och för att lösa problem. Nu är jag själv ett större fan av stora hundar än av små men jag tror (och jag vill poängtera att det här är min åsikt och inte nödvändigtvis fakta) att det är väldigt viktigt att minnas att även en chihuahua eller en pappillon är ett rovdjur med ett rovdjurs grundbehov!

Emmas Lorry är pytteliten och jättesöt men det betyder inte att hon är en
fin  prydnadssak som hör hemma i soffan. 

Nettan the KING

Igår var jag så jävla bra! Jag vann mot TVn! Nu är kanalerna tillbaka, de heter rätt namn i alla listor och ligger i en begriplig ordning. Och jag fixade det själv! Jag kanske inte är så himla hopplös ändå. 10 egopoäng till mig!

Dessutom samlade jag på mig några pensionärspoäng genom att tvätta vardagsumsfönstrena invändigt, utvändigt och i MELLAN. När de ändå var isärskruvade passade jag på att måla dem på insidan och när jag ändå var igång och målade så snyggade jag till dem lite invändigt och sen bättrade jag på väggen runt dem och så smackade jag på elementen också. Så min storstädning igår förvandlades sakta men säkert till en liten snabbrenovering av burspråket i stället.Så det ser fortfarande ut som ett bombnedslag här hemma men burspråket är i alla fall snyggt. 

Nu jobbar jag hela helgen och kan överlämna lite tvätt, disk och dammsugning på min man men på måndag när jag är ledig igen ska jag snygga till balkongen och samla på mig lite fler pensionärspoäng med de andra fönstren. Vem vet,  snart kanske jag kan få komma med i en av PROs tekninkurser?

Jag jobbar tre helger av fyra den här månaden. Det kommer att klirra fint när nästa lön kommer. Det gillar jag! Det är lite synd att mina och Orvars långpromenader hamnar lite i kläm bara... Ska försöka hinna med att cykla någon mil med honom innan jobbet i morgon. 

Men nu ska jag gå och sova så jag kan vara till lite mer nytta för Åsa i morgon än vad jag har varit idag...

Tekniskt vilse...

Idag hade jag en så himla rolig kund. En trevlig äldre herre i mogen pensionärsålder som var så SJUKT STOLT över sin surfplatta (?) som han nyligen köpt. Han hade gått en kurs och var nu en hejjare på teknik i allmänhet. Jag förklarade att jag inte är speciellt intelligent alls när det gäller tekniska grejer. Jag fattar tex inte vad det är för skillnad på en iphone och en vanlig telefon eller en surfplatta och en dator. Jag tycker att våran tv är avancerad. Det ska tydligen gå att använda internet på den men vi har inte listat ut hur än och då har vi haft den i ett och ett halvt år. När jag berättade det för honom tyckte han att jag skulle gå en kurs men han visste inte vart jag skulle vända mig för att hitta en - jag var ju för ung för att få gå med i PRO. Han var så himla rolig, glad och stolt och fick mig att le hela förmiddagen.

Nu har Com Hem dessutom grejat med nätet så jag måste trolla tillbaka alla kanaler igen. Jag har problem med det! Så om någon känner sig lite extra snäll någon dag skulle en hjälpande hand uppskattat mycket. Alex saknar Disney Channel, Nicklas saknar Discovery Channel och jag saknar National Geographic Wild...

I morgon är jag ledig så då ska jag laga pannkakor till Alex. Det är hans bästa frukost i hela världen. Sen är det vårstädning och tvätt som står på schemat Orvar blev vårstädad igår så jag ska nog gå lös med saxen på honom också.

Men jag ska faktiskt gå upp tidigt ändå och njuta av en ordentlig morgonpromenad tillsammans med Orvar innan Nicklas sticker till jobbet och försöka klämma in en cykeltur på kvällen.

Idag = En bra dag

Orken börjar komma tillbaka efter sjukan. Nässprayen är överflödig (nästan). Jag hostar inte utan förvarning på folk längre. UNDERBART!

Jobbade tidigt i dag = slutade tidigt. Jag och Alex mötte upp Madde vid La Stella på vägen hem från dagis och åt lite pizza på uteplatsen. Såg en citronfjäril som fladdrade förbi och delade maten med en mängd flygfän. 

Lekte på lekplatsen utan jacka och borstade hunden och klippte klorna utomhus. 

Cyklade till Oti och tillbaka (1 mil) och Orvar hade mer ork kvar än mig när vi kom hem :) Såg fyra motorcyklar, kände varma vindar på vägen upp från svackan mellan Oti och Eskiln, såg ett gäng grabbar åka skateboard vid skateboardrampen, såg videkissar - stora videkissar och kände lukten av kobajs. Jag tror bestämt att våren har slagit klorna i stan!

Jag mötte Sandras mamma vid Eskiln och sa hej men stannade inte ens till. Förlåt Petra. Men Orvar hade så himla bra tempo och stabilt flås så jag ville inte förstöra för honom.

HIHIHI

Haha! Alex har fattat meningen med ord som har dubbla betydelser :D

Alex - Mamma kom!
Jag kikar in i badrummet - Vad är det?
Alex - Jag är ren.
Jag - Ja kolla där, det är du ju...
Jag börjar gå därifrån.
Alex - Men mamma... jag vill komma upp. Jag är ju ren!

På bättringsvägen

Nu mår vi bättre igen. Jag mjukstartade med kortpass i lördags och jobbade som vanligt igår. Eller ja... jag svettades och frös som en galning och flåsade som en idiot men jag jobbade enligt chema i alla fall. Mycket skönt!

Nicklas är på jobbet och Alex ska till dagis idag. Nu jobbar jag hela veckan förutom på fredag. Har tagit en kollegas pass nu när hon ska till Dubai. Avis? En aning! MEN jag tycker om tanken på lite extra pengar efter att ha VABat en hel del hittils i år.

Jag har semester hela Juni i år. Sen jobbar jag ungefär en och en halv månad innan jag går hem på föräldraledighet i några månader. Jag hoppas att vi hinner friskna till ordentligt under den tiden och att Alex hinner jobba upp immunförsvaret lite då för det har varit jävligt dåligt med det hittills. 

Det skulle vara trevligt om vi kunde bli friska så att vi kan träffa mormor och morfar lite utan att riskera att smitta dom med någonting. 

Och så är det på tiden att vi tar oss ner mot Göteborg igen. Det är snart ett år sen vi var där sist och en helg räcket liksom inte så långt när bara resan dit och hem tar två dagar och man har en familj som är lika stor som en normalstor släkt att hinna med under tiden man är där.

Och så får vi inte glömma bort Hudiksvall och Kungsör. 

Jag har så mycket och många jag måste hinna med att jag inte har tid att jobba ordentligt just nu. Även om jag rent fysiskt är på jobbet så är jag oftast någon helt annan stans i hjärnan.

I morse snöade det när jag gick ut med Orvar! Jag vet att jag borde skämmas, men jag tyckte att det var riktigt härligt! Frisk luft var underbart efter att ha varit inne så länge. Nicklas var inte lika lycklig för han satte på sommardäcken på bilen igår.

...

Förkylningen som har legat och tryckt hela veckan blommade ut rejält igår kväll. Fetingförkylning delux, tätt följd av brutalmagsjukornas brutalmagsjuka. Fuck! Och nu har Alex 40+ i feber...

Dagens uppdatering.

Fick mail från hundstallet tidigare idag. Biffen har flyttat till landet så våran väntan på en till familjemedlem fortsätter. Våran intresseanmälan går ut nu i Mars så jag ska ta och fylla i och skicka in en ny idag.

Har tittat in en sväng på jobbet och haft två korta möten på förmiddagen. Alex var på dagis och de var ute på äventyr så jag fick hämta honom senare än planerat. Perfekt för då lyckades jag klämma in premiärturen på cykel med Orvar. Vi drenerade ur den värsta överskottsenergin och glädjeyran med 2,5 kg i klövjeväskan de första kilometerna sen fick vi in ett trevligt  tempo som gled på fint för oss båda två. Ungefär en timme brände vi av (fast vi tog några små korta toapauser också) och avslutade med en terapivända över stan. Det gick hur bra som helst, Orvar var alldeles för avslappnad och focuserad på att ta sig framåt för att hinna med att nojja över folk, kundvagnar och automatiska dörrar som annars är några av hans värsta otäckheter.

Syrrans anmälan till unghundskursen på FBK kom bort på vägen så hon har blivit inpetad i min och Orvars allmänlydnad istället. Så vi får gå kurs tillsammans i April. Klasskompisar liksom :) Jätteskoj!

Alex körde premiären på sin cykel igår kväll när vi kvällspomenerade Orvar. Han var arg som fan i uppförsbackarna för han trodde att cykeln var sönder eftersom den inte kunde rulla :D

Nu ska jag fixa lite städning, mat, tvätt och disk innan jag intar soffläge. Jag längtar som tusan tills jag blir klar. Har haft feber och ont i halsen i två dagar nu så i morgon och på fredag blir det till att ta det lugnt. Ska kurera mig och ladda batterierna så att jag är fit for fight till helgen för då blir det jobba av.

Min tokiga lilla grabb.

Haha, Alex hade några klockrena ögonblick under resan. Tänkte dela med mig av dem så att ni också kan få skratta lite :)

* Vi hade varit inne på ett akvarium (typ Universeeum fast mindre) och tittat på hajar mm. När vi var klara gick vi lite vilse på vägen ut. Enda vägen var genom souvenirbutiken (naturligtvis) och ner för en jättebrant trappa men vi tog samma väg ut som vi kom in istället, ner för en jättepraktisk ramp (vi hade ju paraflaxvagnen med oss), långt bort från alla saker som Alex utan tvekan hade velat köpa. Problemet var bara att det tog stopp där. Endast ingång. Men Madde som skötte det mesta snacket hela tiden högg tag i en tjej som jobbade där och lyckades få henne att öppna grinden till vagningången åt oss så att vi kunde smita ut där. Så när tjejen står där och håller upp grinden åt oss och vi just är på väg ut tittar Alex upp på henne, ler artigt och säger stolt: "Spank you!"

* Vi skulle ta bussen tillbaka till hotellet på eftermiddagen och den var ganska full så vi fick sprida ut oss en del. Det var en sån där turistbuss där man kan sitta på taket och se ut ordentligt men vi hade varit ute hela dagen och barnen frös så några av oss lyckades hitta några lediga platser inne i bussen. Jag satte mig bredvid en liten flicka, typ fem - sex år kanske, med Alex i knät. Nu är ju Alex en obotlig tjejtjusare och började genast prata med henne och klappa henne på armen. Hon blev jätteblyg och pratade lite försynt med sin mamma som satt mitt emot henne. Alex babblade på och försökte få henne att förstå att hon var väldigt vacker och frågade vad hon hade gjort hela dagen.

Jag - "Alex, hon förstår inte svenska."

Alex - "Förstår hon engelska?"

Jag - "Jag vet inte."

Alex vänder sig mot flickan igen - "Vaod haor du gjooort idaorå?"

* På planet hem satt min bonusfarbror och hans familj bakom oss. Plötsligt vänder sig Alex om och tittar på honom mellan sätena och säger med bestämt röst: "Ge mig pengar." och sträcker ut handen. Min farbror stack till honom en femma och Alex vänder sig mot mig och uttrycker glatt: "Mamma, jag sa ju att det skulle funka!"

* När vi skulle till att landa på Arlanda fick Alex lite ont i öronen och jag tänkte att jag skulle försöka få honom att tänka på annat.

Jag - "Alex, du får nog hålla pappa i handen nu. Han ser lite nervös ut."

Alex - "Äh, pappa får klara sig själv."

Biffen

Den här sötnöten är det vi har spanat in på hundstallet.se den senaste månaden. Att döma av vad det står om honom och vad dom har skrivit till oss på mailen så verkar det som att han skulle kunna passa oss bra och att han kan gå ihop med Orvar. Jag har slängt iväg ett nytt mail idag och sagt att vi fortfarande är väldigt intresserade av honom.
Sugna som tusan är vi. Han kanske redan har en hel hög med familjer som vill ha honom eller så kanske vi inte passar. Vi får väl se vad de säger och tycker.

Jag ser fram emot nya utmaningar och även om inte Biffen skulle passa oss så har jag och Orvar snart våran kursstart att se fram emot. Det ska bli sjukt kul att komma igång igen.

Ikväll tror jag att vi ska fråga syrran om vi får låna hennes cykel och ta en premiärtur när Nicklas kommer hem från jobbet. Ut till Eskiln eller kanske Oti om det är tillräckligt ljust ute och om Orvar orkar en mil på en gång. Det är inte helt fel att bränna lite överskottsenergi sådär på kvällskvisten, då sover man gott sen.

En del av Barcelona i bilder.

Jag tänker bara sammanfatta den här resan lite kort: Spännande. En aning stressigt. VACKERT. Och alldeles underbart! Resten får ni se själva.

Barcelona i gryningen. Den enda tiden på dygnet när allt är någorlunda lugnt

Jag gjorde en sån miss en kväll...

Vi satte oss på en uteservering för att ta något att dricka efter en lååång dag med en massa promenerande. Jag var sugen som tusan på en cider och såg att det stod 'Bacardi + soft drink' i menyn. Jag missade totalt plusset och tänkte: Fan vad fint, cider som annars verkar vara rätt svårt att komma över i den här stan.. En sån ska jag ha!

Vi beställde och jag satt och slöläste i menyn medan vi väntade och upptäckte att de serverade Baileys också. Fort som tusan tvingade jag Nicklas att haffa kyparn och beställa en sån med. Ni vet, en cider för att släcka törsten och en Baileys för lite livskvallité en vårkväll på semester sådär...

 Sen kom han in med drickat och börjar hälla upp en BRUTAL GROGG. Så därsatt jag, en ljummen sommarkväll med en grogg som fick vilken krog som helst att se blek ut, en Baileys som definitivt var en Baileys för mycket och halva släkten som skrattade åt min bristande engelska. Men jag drack upp och det var faktiskt gott även om det var mer än vad jag egentligen ville ha.

Arkitekturen på de gamla byggnaderna var helt otrolig. De nya byggnaderna var coola men de gamla var helt underbara. Jag är sjukt imponerad av skickliga hantverkare och det här fick mig verkligen att gå igång. Sånt här kan man inte bara lära sig hur som helst, det är begåvning finslipad med många års träning och erfarenhet. Jag önskar att min pappa hade fått se allt det här. Han hade varit minst lika lyrisk som jag.

Och så älskar jag att flyga!

Bilder på folket får ni inte se nu för jag vill inte slänga ut folk på nätet hur som helst utan att få klartecken först. Men jag kan bjussa på den enda bilden som jag själv lyckades fastna på. Alex och jag rockar så Barcelona skakar i grunden.

Det börjar dra ihop sig.

Orvar är på plats hos våra kära hundvakter i Kungsör. Bilturen dit hade varit en perfekt video till Kiss - Psycho Circus. Haha!

Orvar blir alltid så uppstressad när vi ska någonstans. När man tar fram resväskan och börjar packa blir han tvär förstoppad och äter inte som han ska fören man åker, även om det tar flera dagar. Sen när man har lastat in allt och alla i bilen och han inser att han ska få åka med, då dröjer det max en kvart sen blir han akut skitnödig. Varje gång. Det slår aldrig fel. När man då stannar blir Alex förbannad för han vill bara komma iväg. Så när hunden väl är färdigskiten och lugn igen har Junior hunnit reta upp sig rejält och då får man höra saker i stil med: 

- Nu när ni är så dumma kommer påskharen inte att komma till er! Aldrig i hela livet!

- Mamma, säg till pappa att köra fort så vi är framme snart!

- Pappa! Du får inte köra fort för då kommer polisen och tar dig!

Och idag åkte vi dessutom i mammas bil som inte har någon baklucka så Orvar satt i baksätet med Alex och blev galet åksjuk. Han flåsade, snorade och dreglade så det var ett under att de inte drunknade där bak. Dessutom satt han typ I Alex knä och det gjorde honom inte mindre upprörd direkt. Det var som att ha två barn där bak. Dom puttades och hade sig ända tills vi hade en kvart kvar för då somnade Alex. Lägligt...

Men nu är det mesta klart. Jag väntar bara på att min man ska komma hem så att jag äntligen får träffa honom lite. Sen tänker jag inte släppa honom förrns han ska till jobbet på måndag.

Det ska bli grymt kul att tillbringa en långhelg i Barcelona med släkt och famlílj. Mycket efterlängtat!

Och så vill jag passa på att säga TACK och GRATTIS till farmor som bjuder med oss allihop och som fyller 60 år i morgon. Hoppas att din dag blir fin och att resan blir perfekt!

Hejdå allihopa. Vi är tillbaka i er värld på måndag, ha det bra tills dess :*

En liten aning separationsångest...

Jag har just packat ihop alla grejer som Orvar ska ha med sig till Kungsör i morgon. Vi har världens bästa hundvakter och Orvar mår som en kung när han är där. Jag kan knappt tro vilken tur vi har som har dem. Han är inte den lättaste hunden här i världen och det är underbart att ha några som kan hantera honom och som han faktiskt tycker om. MYCKET!
Sen slog det mig att det här är första gången som vi lämnar landet båda två och han blir kvar... Tänk OM det händer någonting!? Det borde det väl inte göra men man vet ju aldrig. Det känns lite nervöst faktiskt. Men jag har knåpat ihop ett papper med alla viktiga uppgifter, idnummer, försäkringsnummer och sånt och det är ju folk vi litar på så nu känns det bättre i alla fall. Men helt lugn kommer jag inte att vara fören vi kommer hem igen och allt har gått bra. 

Vi har fått mail från FBK idag också. Den elfte april är det vi som kör igång ute på brukshundklubben igen efter flera års (!) uppehåll. Vi mjukstartar med en kurs allmänlydnad för att repetera det vi kan och jobba vidare på miljö och socialträningen så får vi se vart det bär av efter det. Hund I Hand är givet och jag är sugen på spår men vi får se vad som händer. *Taggad till tusen*

Alex börjar få resfeber nu. Han pratar bara om flygplan hela tiden. Lilla Junior... tiden går så sakta när man är liten och väntar på något skoj.

Stressad och svartsjuk på bilfan

Har sytt till lite kläder idag. Lyckades utöva magi och få två par jeans som hatade mig kraftigt att ändra sig och älska mig istället. Jag lyckades även undvika att sy i mig själv, Alex eller Orvar vilket bevisar att min och Ingers (symaskinen) relation fortfarande är stabil.
    
Har packat och tvättat och grejat och donat och det ser ut som om hela familjen  kommer att klara sig med en enda väska (+ handbagage) till Barcelona. Den får inte väga mer än tjugo kilo men det verkar inte bli något problem. Perfekt! Då kan en av oss ta packningen och den andra kan ta Junior.
  
Så nu är det bara biljäveln som måste komma i ordning. Hur mycket finns det som kan gå sönder på en bil liksom? Tydligen en hel jävla del...! Jag trodde att det skulle ordna sig när motorbytet var klart men tydligen tänker hon inte ge sig fören varenda liten skruv är ny och fräsch. Hoppas att Nicklas lyckas smeka igång henne innan torsdag. Det skulle ju vara en fördel om vi kunde ta oss till Arlanda i tid. Dessutom skulle det vara trevligt att få träffa min man lite grann. Jag är så jävla trött på att dela honom med bilen (och det är inte rättvist uppdelat heller) att jag tror att han ska få en ny bil i födelsedagspresent i år...

Men snart sticker vi och då får biljäveln bli kvar i Sverige, moahahaha.

   

Det luktar friluftsliv.

Det är sant. Det luktar verkligen friluftsliv här inne - gammalt friluftsliv. Och det är inte en bra sak. Jag borde ta rätt på det... typ nu. Jag gör det snart...

Madde och jag gick hemifrån, över Hedkärra - Björsbo - Viksberg, till Bilsjön igår. Vi gjorde ett fikastopp hos David och lät hundarna busa runt lite sen tog vi en tripp över Memory Lane vidare till Bilsjön och grillade marsmallows och drack varm Oboy. Vi var ute hela dan, Halv tio stack vi ut och halv sju kom vi hem igen. Det var grymt skönt.

Men när vi kom hem hade jag bråttom in i duschen för att tina upp och massera ut Orvars kalla och stela muskler för att göra idag så lindrig som möjligt för honom så all packning och alla rökkläder blev kvar i en hög i hallen. Den ligger fortfarande kvar - därav lukten.
Även om Orvar inte är gammal än så märks det att han inte är någon unghund längre. Så länge man håller igång är det lugnt men så fort vi kom fram och blev stilla började han frysa och när han skulle hoppa in i bilen när vi skulle hem var han allt bra stel. Nu för tiden behöver han tinas upp ordentligt och knådas ut med en rejäl massage efter längre turer medan Caro var lite trött men ändå i fin form efter sjutton kilometers promenad i behaglig 'tantfart'. Så det är bara att inse att vårat monster kommer att bli gubbe en vacker dag, om inte allt för många år verkar det som.

När jag tänker på det börjar det rycka rejält i hundnerverna och suget på en till ökar anmärkningsvärt. Vi har ju sneglat runt efter en till hund ett bra tag nu och för några månader sen skickade vi in papper till Hundstallet i Stockholm. Just nu har dom en briard inne som vi är sugna på. Är han kvar när vi kommer hem från Barcelona kommer vi nog att höra av oss till dom om honom och se vad dom tycker.

Dessutom pratas det om att farfars stall ska byggas upp i sommar vilket får det att börja rycka i hästnerverna också.

Vi får väl se vad framtiden bjuder på...


Nu får jag sluta drömma för nu måste det städas.

Det går bra nu.

Alex är frisk igen (ta i trä), jag är frisk igen, Orvar är bättre, Roffe verkar vara på bättringsvägen, jobb och dagis är igång igen och snart bär det av till Barcelona! 

Annat som ligger på plus just nu: 
* Jag fick trevligt, oväntat besök här om dagen med en chans för lite uppdateringar.
* Upptäckte att jag faktiskt inte bryr mig om vad folk tycker och tror hela tiden, inte ens folk som står ganska nära.
* Att våren är på väg. 

Man kan säga att det går bra nu.