Läxor, Snöhärj & Första besöket på Wibergska Palatset

Juniors feber har nu officiellt retirerat till förmån för en tsunami av snor. Det funkar, snor är äckligt men hanterbart. Bättre än feber. Så idag packade han ner nässpray, näsdukar och sin första riktiga läxa i väskan och struttade glatt iväg mot simhallen för att äntligen få träffa alla kompisar igen.
Han har upptäckt att Alex och Axel har samma bokstäver i sina namn, bara i en annan ordning och har väntat i flera dagar på att få tala om det för Axel. Och alla andra med för den delen så han skyndade sig att berätta det för var och en innan han hälsade på dem, för säkerhets skull, så han inte skulle glömma bort det liksom.

Första läxan. Pojken är galet stolt. Med all rätt, han fixade den hur bra som helst.

Igår firade vi den första feberfria dagen med att leka i snön ett par timmar. Alla tre. Pojken vann stort i snöbollskrig och blev överlycklig när jag krävde en ny match lite senare, när jag inte har lika ont i svanskotan längre. Hoppas snön håller sig kvar bara. Annars kan vi ju alltid göra upp i Kläppen, hehe. Texas roade sig kungligt med att fånga alla bollar som missade sina mål och kasta sig över oss så fort vi blev träffade och dog.

 Någonting luktar tydligen jättegott, om han bara kunde nå dit...

Utsikten från dödens bädd.

När Alex åkte till Nicklas i ett par timmar så passade jag, Ida, Madde, Caro och Texas på att åka till Sura och kolla in Davids och Tessans nya hus.

Jag älskar det!

Det är lagom litet och mysigt och känns som hemma. Det finns till och med en liten stuga åt oss att bo i på tomten. De närmaste två helgerna kommer vi spendera med att hjälpa dem att flytta och det närmaste året har jag på känn att vi kommer att hänga där och renovera en del. Huset i sig är nämligen hur mysigt som helst men de som bodde där innan hade något... tvivelaktig smak när det gäller färg och tapeter. I princip allt är babyblått.

Sådärja!

Igår lyckades jag sparka fart på datorn, alldeles själv! M-hm, jag kan jag! Så nu blir det både lite lättare och roligare att uppdatera bloggen. Det är väl inget fel på lilldatorn egentligen men det är svårt att redigera bilder på den. Och att se i största allmänhet.

De senaste två-tre veckorna har vi gått på lågvarv. Dagen efter det senaste inlägget tog vi en ny vända upp till Högbyn, höga på lyckan från dagen innan och dessutom fick vi helt fantastiskt väder som sällskap. Vi åkte, lekte och hade allmänt skitkul ända tills jag vurpade och tröck till svanskotan rätt ordentligt. Därav lågvarvet, jag har varit... lite ovillig att röra på mig. Det gör fortfarande ont till och från men det är mycket bättre så det går åt rätt håll. Så länge jag är hyfsat brukbar tills i början av Mars är jag nöjd, för då ska Alex och jag åka upp till Kläppen med Pappa, Carina, Bella Ali och alla ungar. Och åka snowboard, hehe.



Sen i helgen har vi legat lägre än på lågvarv. Vi inledde med fredagsmys som vanligt så det började ju bra, sen åkte Alex på brutalfeber och har varit hemma hela veckan hittills. Imorgon verkar det dock som att han äntligen kan gå till skola igen.

Lego, det perfekta tidsfördrivet för både barn och vuxna som är strandade inomhus. 

Och bara för att vi har varit strandade så har vädret passat på att vara helt fantastiskt. såklart!